Christian på äventyr

(Bilden är arrangerad)

När Christian kände att vardagen blivit lite trist ville han ut på äventyr.
Han kallade det för en löprunda. Jag borde vetat bättre. "Är tillbaka inom två timmar!" ropade han glatt. Ni förstår, en löprunda innefattar tydligen bergsklättring och hardcorehiking.
Knappt två timmar senare (kl 18.45) får jag ett sms "Blir lite sen, 45 min kanske..." 15 min senare..."Nej, du får nog hämta mig med båt. Ring mig"
Det hade blivit mörkt. Christian var fast på en ödestrand. P.g.a. den hårda terrängen dit så kunde han inte ta sig tillbaka i mörkret.
Han lyckades förklara vilken strand det var han satt på.
Jag började uppstressad irra runt och leta efter båtar.
Sunrisebeach, där det vanligtvis ligger minst 10 båtar i hamn och där det vanligtvis brukar stå 20 pers. och skrika "Taxiboat!" efter en, var plötsligt tom på båda.
Bad folk om hjälp dom hänvisade mig till en annan strand. "En annan strand.." tänkte jag och såg framför mig hur båtturen på det vilda havet bara blev längre och längre.
Påväg till denna andra strand fick jag höra att det nu fanns en båt på Sunrisebeach så jag sprang tillbaka (tog div. omvägar när lokalsinnet inte är min bästa vän). Lyckades hitta en båtförare och förklarade läget. Han skakade bara på huvudet och förstod inte hur Christian hade hamnat där och vad han hade där att göra. Jag undrade detsamma "han bara är sådan" sa jag.
P.g. a. att vågorna var höga och att det var mycket stora stenar i vattnet på Christians strand så var han inte så samarbetsvillig.
I detta läge drog min fantasi igång. "Jaha,  då var han fast där då under natten..blöt, frusen, biten av giftiga småkryp eller kanske anfallen av ett vildsvin..eller uppäten av en tiger..."
Hittade en annan snubbe. Han var villig att hjälpa till om jag betalade tillräckligt. Han bad mig vänta en minut "don`t worry, we get him back" sa han lugnande. Minuten blev längre och längre, tillslut sökte jag upp honom "två min" sa han denna gång, sedan skulle han bege sig. (Gosch!) "OK, jag springer och hämtar pengar medans du hämtar honom då" sa jag. Han nickade. Jag sprang iväg.
När jag kom tillbaka stod han fortfarande kvar. Efter ett tag hoppade han äntligen i båten. Såg båten åka iväg "Vad skönt att jag slapp åka med" tänkte jag. Men vänta nu.. åkte den åt Christians håll? Självklart inte.
Kände hur paniken kom allt närmare. Tur att jag inte betalade vilket fall.
Så äntligen kom en rask liten kille fram till mig och undrade om jag behövde hjälp. Förklarade läget och han och hans kompanjon slängde sig  upp  i båten och ropade till mig "you come with!" "åh naj" det ville jag ju inte men, men..
En kort men skumpig båtfärd senare plockade vi upp Robinson Crusoe på hans lilla strand, då var klockan 21.00.
(Thank god för telefoner!)

(Här var Jag)

(Här var Christian, så nära men ändå så långt borta)